En måndagskväll på ett hotelrum utanför Göteborg. Vad gör man då? Jo 8 km löpning och antingen är jag extremt dåligt tränad, för gammal eller så var det lite för varmt, gissar på en kombination av allt. Fördelen med ett hotelrum är att jag får tid över att få fart på den här bloggen igen.
Helgen spenderades på ett oerhört varmt Ängelholm Outdoor. Full av beundran för alla som kämpat i solen, själv var jag helt slut utan att ha spelat en sekund. Det kändes som vi ställde upp med två olika lag. Ett på lördagen och ett helt nytt på söndagen. Det enda som skiljde i laguppställningen var att Sanna var med på söndagen. Som vanligt går hon in och dominerar fullständigt och dessutom har hon en förmåga att lyfta alla andra. Våra insatser på lördagen var verkligen upp och ner. Första matchen mot Engelholm står vi emot riktigt bra men utan målskyttar som Sofi, Denice o Emmy så måste andra kliva fram och göra mål. Det kommer att lösa sig men bygget av laget såsom vem som ska kliva fram och leda laget i med och motgång är inte färdigt ännu. Vi har en hel del offensiva kvalitéer i laget och där kommer vi att växa efterhand. Matchen mot Munka var vår bottennapp där det varken fanns glädje eller kämpaglöd. Det blev lite bättre mot Kävlinge men jag ska helt ärligt säga att min o Simpas hemresa inte var den mest harmoniska åkturen man gjort en lördag. Kom på mig själv med att jag inte heller varit direkt i toppform och jag har nog sällan varit tystare än under matcherna på lördagen.
För att få energi hann jag med en bra runda i skogen på söndagsmorgonen och det kändes som jag var redo igen. Precis som vanligt ökade motivationen snabbt efter att få se alla glada trynen på samlingen. Några tokiga Snapchat i bilen dit lyfte upp tillvaron och Simpa lyckades nästan köra rätt väg efter att planerat en omkörning precis där vi skulle köra av motorvägen. Funderade ett tag på att det varit säkrare att åka hem med Amanda men nääää😳.
Match mot Åstorp och helt plötsligt var det ett nytt FCH på banan. Vår första period var riktigt bra och efter att Amanda pangat in 1-0 skapade vi massor och 1-1 i paus kändes inte alls rättvist. I den andra ökade motståndarna trycket men vi var verkligen med när Emma gjorde 2-3. Tyvärr gjorde vi ett mindre bra byte och matchen var förlorad. Resultatet kändes inte så viktigt utan det var hur vi agerade som lag. Alla gick in och gav allt och visade att det finns massor att bygga på.
I den sista matchen mot Vöikers fortsatte vi i samma stil och Emilia som varit lite för osynlig så långt i turneringen snurrade upp sin back och hängde in 1-0. Strax därefter slog hon en perfekt djupledspassning i pp till Jullan som Carro snodde och tryckte in 2-0. Emma lyckades sedan skjuta stolpe-stolpe ut men det var en sådan turnering där bollen inte studsade vår väg. Vi kan leva med det, det viktigaste var att vi reste oss och visade moral igen. Vi ska inte underskatta att Tilde gjorde sina första matcher på denna nivån och gjorde det bra. Att Alva började som back och sedan spelade forward med härlig energi och Oliwia som gick in och klarade centerrollen mycket stabilt. Therese slet och skaffade genom det två pp till oss. Enma visade att hon har ett bra spelsinne och vasst skott. Petra är lugn och vågar ta initiativ och har snart skjutit in sig.
Carro, Agge o Jullan tog ett stort ansvar som kaptener och Amanda sprider energi, oftast positiv😃. Hemresan på söndagen kändes lite lättare även om vi alla hatar att förlora.
Gissar att dagens träning har varit lite lugnare än vanligt, finns nog några slitna kroppar därute
