Hade Malmhaug hållit 5-5 dom sista 1,29 i söndags så hade det varit en äkta seriefinal men nu lyckades Stanstad vinna och gå förbi oss med 2 plusmål (och en match mindre spelad).
Hur kan det nu helt plötsligt vara en toppmatch? Alla dömde ut laget som kom sist förra säsongen men lyckades kvala sig kvar i ett kval där bara ett lag av fyra fick spela i div 2 denna säsongen.
Efter inledningen med 4 förluster i rad den 14/10 mot Engelholm var det nog ingen (inte jag heller) som trodde att vi 3 månader och efter 8 segrar på 9 matcher skulle tillhöra toppen av den ruggigt jämna tabellen. Vi spelade egentligen inte så illa i början heller men bjöd på alldeles för många mål bakåt för att ge oss själva en ärlig chans att vinna matcher. Mot Landskrona lossnade det framåt med 9 mål och vårt försvarsspel har varit väldigt stabilt en längre tid nu.
Gruppen har verkligen växt och vi har fått in en tro på oss själva som inte fanns tidigare.
Har vi då någon chans mot Röke som leder serien i stor stil? Vi har ju redan förlorat två matcher mot dem borta i DM (1-6) och i serien (2-5) men detta var i september och början av oktober och det har hänt en del sedan dess. Offensivt är det ingen tvekan om vem som har den bästa förstakedjan i denna serien. Får Gunnarsson o Eliasson härja fritt lär vi inte ha mycket att hämta men kan vi minimera deras produktion kan det bli intressant. Som vanligt är vår bredd och delaktighet vår styrka och vi är inte så beroende av en enskild femma som Röke är men dom producerar o andra sidan nästan jämnt.
När det gäller kvalet i våras och den avgörande matchen mot Gantofta så såg halva vårt lag halvt skräckslagna ut och det såg ut som vi verkligen hade allt att förlora. Hoppas jag får se ett annat lag i morgon, då finns det nämligen inget att förlora och älskar man inte läget i morgon då är man nog på fel plats.
"Rädslan att förlora får aldrig vara större än glädjen är att lyckas"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar