Oerhört tung förlust mot Engelholm i onsdags. Vi var det bättre laget större delen av matchen. Skapade flest chanser, sköt klart flest skott på mål och hade full koll på matchen länge. Bortalagets 2-3 reducering i början på tredje fick oss att känna att vi hade allt att förlora i stället för allt att vinna. Blir man det minsta passiv i innebandy så vänder
det ofta snabbt. Det ser man varje vecka inte minst i vår högsta liga. Lär vi oss då någonting av detta? Ja självklart gör vi det och framförallt tar vi med oss allt bra vi gjorde under matchen.
Nu åter till rubriken. Var går gränsen?
Är det som ledare okej att skrika "döda" i närkamperna? Är det okej att håna det andra lagets tränare efter ett mål?
Spelar det någon roll hur man bär sig åt när man är tränare för Skånelaget och representerar Skånsk innebandy?
Känns det bra att spelare i FCH eller andra unga tjejer representerar Skånes innebandyförbund och spelar för samma ledare som skriker "döda" när dom möts i en seriematch som är väldigt viktig för bägge lagen men är den så viktig?
Är jag en dålig förlorare för att jag tar upp detta efter säsongens tyngsta förlust?
Ja jag är en extremt dålig förlorare.
Hade jag tagit upp detta även om vi vunnit?
JA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar